was a German mannerist painter. His name is derived from the birth place of his father, Aachen in Germany. Other variations of the name include Johann von - and - von Achen and various concisions like Janachen, Fanachen, Abak, Jean Dac, Aquano, van Aken etc. Hans von Aachen began painting in Germany as a pupil of the Flemish master E. Jerrigh. He then moved to Italy in 1574 to study further. He toured Rome and Florence, but eventually settled in Venice. He initially became a pupil of Kaspar Rems, but soon decided to develop his own mannerist technique, by studying Tintoretto and Michelangelo's followers. However, during all of his life he was influenced by the style of Bartholomeus Spranger and Hendrick Goltzius who dominated the art scene in Germany at the time. He returned to Germany in 1588 where he became well known as a painter of portraits for noble houses. He painted several works for Duke William V of Bavaria. He married Regina, the daughter of the composer Orlando di Lasso in Munich. In Munich he came into contact with the Imperial Court in Prague. In 1592 he was appointed official painter of Rudolph II, Holy Roman Emperor. However, Von Aachen only moved to Prague in 1601, where he stayed painting commissions from Emperor Rudolph II, and later from Matthias I. Amongst van Aachens pupils were Peter Isaak and Joseph Heinz. His works have been copied by Wolfgang Kilian, Dominicus Custos and Jan Sadeler.   Related Paintings of Hans von Aachen :. | Martyrdom of Saint Sebastian | Holy Roman Emperor | Allegory or The Triumph of Justice (1598) | Athena | Allegory of Peace Art and Abundance |
Related Artists:
Dario de Regoyos
1857-1913
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Raimundo de Madrazo y Garreta
1841-1920 Spanish Son of Federico de Madrazo y Kentz. Because of his ability and training with his father, Federico, in the Real Academia de S Fernando in Madrid and with Leon Cogniet in Paris, he seemed destined to continue the family tradition of academic painting. However, due to the influence of the Belgian Alfred Stevens, of his brother-in-law, Mariano Jose Bernardo Fortuny y Marsal, and the Parisian environment, he exchanged dry historical painting for the preciousness of the tableautin, the small, intimate genre painting. He lived in Paris and New York and became so remote from Spanish artistic life that he and Fortuny y Marsal were the only Spanish artists not to participate in any national exhibition, and because of this the Spanish state never directly acquired their works. In 1882, with Giuseppe De Nittis, Stevens and the gallery owner Georges Petit, he co-founded the Exposition Internationale de Peinture, designed to promote foreign artists in Paris. Madrazo Garreta most characteristic works are the female portrait and the witty and elegant genre painting, with soft, delicate tones and suggestive poses. The influence of the Rococo and of Japanese art is reflected in his painting, which expresses an exquisite aristocratic or bourgeois ideal, the illusion of a refined, sensual and superficial life. Consequently, his works are also described as representing the Parisian seraglio. American collectors paid high prices for his paintings, for example Alexander Turney Stewart bought Lady with a Parrot; Carnival Festival (1878) was purchased by L. Wolfe; and Girls at the Window (1875) was bought by J. W. Vanderbilt, the last two now being in the Metropolitan Museum of Art, New York. His portraits were better received in Spain although because of collectors such as Ramen de Errazu (d 1909), the Museo del Prado has a good number of his paintings (e.g. After the Bath).